Duchesse

Jag är överväldigande trött idag och likaså verkar min son vara. Jag fick sovmorgon i morse av min fantastiska man som gick upp och busade klockan sex med vår morgonpigge son. Sen har jag sovit tre timmar nu medan Liam haft sin middagssömn och F varit nere i källarn och fejat med tvättstugan.

När jag försökte öppna mina trötta ögon kände jag inte alls att energin flödade till, jag kände snarare hur lincerna torkat fast och min hjärnas små celler forfarande vreds sig i sänghalmen.

Men jag kan ju inte sova bort hela dagen, utanför fönstret har solen kommit tillbaka efter regnbesök och Bosse är säkerligen sugen på en lååång härlig höstpromenad. Jag måste ju promenera med mitt gäddhäng idag så, SÅ FÅR det bli!!

Läste ullis blogg där hon hade exempel på varför hösten var här,,,, ÅhÅÅHHhh så härligt, det ÄR den ju faktiskt. Tända ljus, en varm rykande kopp grönt te, en fleece filt över fötterna och väderbitna kinder efter en långpromenad... HÄRLIGT!! MYS MYS MYS!!! Och jag älskar klädvalet av stövlar, varma stickade tröjor och rufsigt hår...
Det enda som är synd är att jag vet att den där härligt vita kalla lekfulla vintern inte kommer att infinna sig. När jag var liten låg snön hela vintern och vi tävlade om att göra störst snöbubbar, snölyktor och åkte vaxduk så det ven om det i pulkabackarna...
Nu är det inte ett endaste litet barn ute på vintern, och konstigt är väl inte det. Den där tjocka vita snön, den har förvandlats till tunn pudersnö eller till en slaskig, smutsig sörja som skvätter åt alla håll när man försöker ta sig fram. Om man mot förmodan skulle vakna på morgonen och se ett vitt täcke breda ut sig över marken så kan man vara säker på att det där täcket är borta lagom tills frukostbordet är avdukat och har ändrat skepnad till något brunt och blött....

Men nu skall jag ut och njuta av hösten tillsammans med BO!!!
Dingalong!