Riskera att kritisera.....
Har haft en härlig lärorik dag i skolan och sitter nu ensam på min rumpa och inväntar kvällens Idolprogram.
Har suttit en timma i telefon med världens underbaraste Evelina, vi heter inte bara likadant vi tänkter likadant också!!! Det är något särskilt med henne, vi har så lika levnadssituation och det är väldigt roligt att vi efter ett par år fick veta att BÅDA bytt namn till Evelina ifrån samma tidigare namn,,, DET är skumt mina vänner! Härligt att få prata av sig iallafall, hon är lika intresserad av personlig utveckling som jag är vilket gör att det går att diskutera i timmar.
I skolan idag hade vi intervjusituationer som skulle iscensättas och diksuteras. Tanken slog mig under övningen, hur svårt vi har att säga saker som verkar kritiska, och med kritiska menar jag säga saker som ger en negativ klang. Alla diskussioner höll sig innom ramen för positiva anmärkningar och man passade sig noga för att tassa utanför ramen av positivitet. VARFÖR är det så, vi är så rädda att såra varandra att vi gör varandra en otjänst anser jag. Ofta är det de här sakerna med en negativ klang som är av störst intresse och mest spännande att diskutera, fast vi är så otroligt rädda för det. I de här situationer där man skulle spela upp något handlade det ju inte ens om personlig prestation i den mening. Jag råkade iallafall klampa i klaveret en gång och gå utanför ramen av positivitet, vilket medförde att det uppstod en känsla av personlig kritik, vilket det absolut inte var.
Men det här med kritik, tänk vad mycket man kunnat lära om sig själv om folk vågade riskera att ge kritik istället för att bara tänka det och sen gå och störa sig på saker hos andra. Känns lite trist ibland att det måste ha en negativ klang med åsikter och tankar som går isär, eller kritik som inte enbart är av positiv art...
Det var dagens fundering som behövde ut,.,..
i morrn är det skola igen och det skall bli roligt att träffa Malin....
Tjing tjong!!
Har suttit en timma i telefon med världens underbaraste Evelina, vi heter inte bara likadant vi tänkter likadant också!!! Det är något särskilt med henne, vi har så lika levnadssituation och det är väldigt roligt att vi efter ett par år fick veta att BÅDA bytt namn till Evelina ifrån samma tidigare namn,,, DET är skumt mina vänner! Härligt att få prata av sig iallafall, hon är lika intresserad av personlig utveckling som jag är vilket gör att det går att diskutera i timmar.
I skolan idag hade vi intervjusituationer som skulle iscensättas och diksuteras. Tanken slog mig under övningen, hur svårt vi har att säga saker som verkar kritiska, och med kritiska menar jag säga saker som ger en negativ klang. Alla diskussioner höll sig innom ramen för positiva anmärkningar och man passade sig noga för att tassa utanför ramen av positivitet. VARFÖR är det så, vi är så rädda att såra varandra att vi gör varandra en otjänst anser jag. Ofta är det de här sakerna med en negativ klang som är av störst intresse och mest spännande att diskutera, fast vi är så otroligt rädda för det. I de här situationer där man skulle spela upp något handlade det ju inte ens om personlig prestation i den mening. Jag råkade iallafall klampa i klaveret en gång och gå utanför ramen av positivitet, vilket medförde att det uppstod en känsla av personlig kritik, vilket det absolut inte var.
Men det här med kritik, tänk vad mycket man kunnat lära om sig själv om folk vågade riskera att ge kritik istället för att bara tänka det och sen gå och störa sig på saker hos andra. Känns lite trist ibland att det måste ha en negativ klang med åsikter och tankar som går isär, eller kritik som inte enbart är av positiv art...
Det var dagens fundering som behövde ut,.,..
i morrn är det skola igen och det skall bli roligt att träffa Malin....
Tjing tjong!!
Kommentarer
Postat av: Ullis
Det är jättesvårt - man måste liksom förklara innan övningen att denna kritik INTE är riktad som personlig innan man sätter igång - du var ändå duktig tycker jag som höll dig till det verkliga om man säger så. När man väl står där in real life möts man av dessa motgångar, allt går ju inte på räls i livet!
Trackback
